Mot Las Vegas
120427
Mot Las Vegas
Så var det då dags att dra iväg mot Las Vegas. Men först hade vi lite saker att fixa. Det första var att skjutsa våra elever till deras praktikplatser, dom skulle ju jobba halva dagen där innan Kristy hämtade dem. När vi skulle göra det såg vi för första gången flaggorna i lite vind så det blev ett snabbt stopp för ett par bilder.
897s Svenska flaggan tillsammans med den Californiska.
Så här brukar det se ut varje dag när vi är här. Idag hade vi som sagt perkekt vind också för fotografering. Dom brukar ofta hänga betydligt mer.
Vi åkte som sagt vidare mot Crestline och Davis för att lämna av Simon och Elina. När vi var där såg jag att Joes dotter haft ett utbrott av kärlek till sin far och mor. Kolla bilden nedan. Kunde bara inte låta bli att knäppa ett kort där heller.
898s Kärlek till pappa.
Resan gick sen via Twin Peaks, för att lämna av Rickard där, tillbaka till skolan. När vi kom dit så var det bara att bära grejor och lasta in i Trucken, the Toterhome. Det var bilen, två golfbilar, bränsle, sängar med mera, med mera.
902s En bild till på Trucken. Vi skulle ha bytt olja också men tiden räckte inte till. Därför ramperna framför.
905s Mycket saker ryms det……..
När allt var gjort som jag kunde hjälpa till med så fick jag en stund över för mig själv och passade då på att knäppa några bilder vid skolans idrottsanläggning. Är det något som är viktigt i det här landet så är det idrottsprestationer och ingen kommer undan idrotten. Även dom som har problem med övervikt och annat gör allt vad dom kan för att göra ett bra resultat.
911s Självstudsande löparbanor och en fullstor fotbollsplan med höjd och längdhoppsgropar och det som brukar finnas på en sån anläggning.
913s Sex stycken tennisbanor.
Utöver dom saker som jag nämnt här ovanför så finns det en Softbollplan och sex stycken väggar där man kan öva tennis eller squash med sig själv. Softboll är som Baseboll fast för juniorer i lite mindre skala.
Efter många om och men så tog vi oss iväg i halv tolvtiden, ca en och en halv timme för sent. Det gick ganska lugnt nerför berget vilket kändes skönt eftersom vägen är ganska smal och krokig. Vet inte om jag förklarat riktigt hur det ser ut men det är som trollstigen fast lite värre. Att dom inte hittade en förvsvunnen bil förrän efter sjuttio år talar väl sitt eget språk. När vi sen var nere på plattlandet så tog det undan lite bättre. Resan är ju närmare fyrtio mil så det är ju bra om det rullar på.
922s Så här såg det ut mest hela vägen.
Ungefär halvvägs stannade vi på en mack och tankade. Ungefär halv tank gick på sex hundra dollar, och då kostar bränslet bara hälften av vad det kostar hemma. Puh. Det var ett riktigt tradarstopp som vi hade stannat på så där fanns en hel del spännande att titta på medan vi väntade. Ett av dom mer spektakulära ekipagen var en Volvo med två likadana på släp, plus en van längs bak.
930s Dom bakre bilarna satt bara fast med några enkla krampor i framaxelbalken.
Efter ytterligare en stunds körande så passerade vi en liten håla, om man nu får säga så, som heter Baker. Där finns världens längsta termometer, men inte så mycket mer.
940s Den är verkligen hög men fungerar sällan enligt Dave.
Så fortsätter resan genom öknen, ja det är i stort sett bara öken hela vägen, the high dessert som dom kallar den, När vi så kommer fram till delstatsgränsen till Nevada så möts man helt plötsligt av detta. Ett första ställe att förbruka sina surt förvärvade slantar på.
948s In the middle of nowhere.
Efter dryga fem timmar på vägen når vi så fram till Las Vegas. En som det ser ut mycket blomstrande stad. Väldigt många spektakulära byggnader av olika slag. Sanningen kanske är en annan idag, jag läste för något tag sedan att dom hade stora finansiella problem här. Hur det är idag vet jag inte säkert. ”Uta blank o inna skrank”, eller hur är det dom säger där hemma.
954s En av dom första byggnader som möter oss i Las Vegas.
Nu kanse man inte ska berätta något mer om den här helgen. Dom brukar ju säga att, what happens in Vegas stays in Vegas. Skämt åsido, ni kan vara helt lugna jag ska fortsätta att berätta. Vi har inga hemligheter. Problemet kanske är att begränsa sig.
Efter en timme kom så Kristy och ungdomarna hit också. Dom hade kunnat hålla betydligt bättre tempo än vi i lastbilen.
972s Tro det eller ej men det var faktiskt mellan 25 och 30 grader när bilden togs.
Att ställa i ordning depån tar sin lilla rundliga tid med alla grejor som ska fram och alla saker som ska fungera så alla hade en del att göra.
976s Här lever dom inte efter devisen som en av mina tidigare elever gjorde. ”Det måste väl för fan få vara lite skitigt i ett garage”. Nej, här ska allt fungera perfekt och det är väl ett måste om man ska vara med och ha någon chans.
980s Tankning. Clayton och Cody
För att förflytta alla i personalen, eller vad man ska kalla oss övriga, har dom två stycken golfbilar. Den ena får inte eleverna köra, det har gått lite för fort några gånger. Det är väl som hemma att när man passerat första kurvan så tror man inte att pappa och mamma ser. Men även här och kanske ännu mer på tävlingsbanan är man mån om att få stopp på buskörningen. Det är fort gjort att skaffa sig en livslång avbetalning om man misslyckas. I alla fall så ser dom rätt lyckliga ut även i den lite slöare bilen.
982s På väg mot nya mål.
När så kvällen kom så hade vi några timmar för lite lugnare aktiviteter. Jag, Maths och Dave fick vår lunch halv elva på kvällen. Dom andra fick sin middag då. Maten bestod i alla fall av hamburgare från In n out. Skulle aldrig tro att jag skulle klara mig utan mat så länge på hemmaplan men det fungerade förvånansvärt bra idag.
989s Simon har klåda på ryggen efter förra helgens solbränna.
Nu tror jag att det får räcka för idag. Jag ska ju lägga ut allt på nätet också.
Ha det så bra så hörs vi i morgon om ni vill och orkar.
Om ni undrar så vet jag inte varför textstorleken helt plötsligt förändras mitt i ett inlägg. Det har något med källkoden att göra men jag har för dåliga kunskaper för att fixa det.
Lennart
Huga, skulle inte velat lega bakom den där trippel Vovon...
