Elinas slutord



My name is Elina and I am the only women on the exchange trip we had.


After a very long time on the plane we finally got to america.


When we got to LA we had to rent a car wich took a while and after that a long drive was ahead of us to the mountains. It was so much snow up there, so it took a while for us to come to our family, and my family lived furthest away so I came to my family very late in the night,

I think we all were tired, and when I came to my family they wanted to sit up and chat with me. But I got to bed at last and it was wonderful.


The fist weekend was nice, saturday we snowboard around Alis house and I got to met some neighbors and the on sunday we went to Pamona swap meet. It was big and so fun to walk around there and look at nice cars and car parts.


The first monday we got to check to school out. It was a big school and very cool to see a different school. And on tuesday we got to see our pratice place, me and Simon were at Davis autobody and we are going to work there all the time. I didn´t minde, they were so nice at that shop to us!.


Next weekend me and Alis family went shooting in the dessert on saturday, and on sunday we went to Hollywood and Venic beach. In hollywood we walked on the stars, saw the chines theater and of course the Hollywood sign. Then we were driving to Venic and when we got there it wasn´t so nice bathing weather so we just walked around and picked ut seashells and sand dollars. It was a really nice day!


The last weekend in America all the exchange students from both sides and the teacher went to Las Vegas to a dragrace and all the students were the crew and helped out with the car we had with us. That means that we had to cool the car down, check the battery, the oil etc. It was so warm those days so we were there so everyone got a little bit of a tan over there.

The wednesday after that weekend we ”sweds” went to a place called Victoria gardens were we went shopping. I bought some things like shoes and the last gifts to my family. It was a really fun day.


My three weeks over there were so nice and I am so happy that I got to go there. I liked my family and we had fun together. Those three weeks went by so fast and I wanted to be the much longer time. I really want to go back there, and I hope I can do that to.



Simons tankar



Exchange program 2012



Hello my name is Simon Rickardsson and I was one of three students who go to America for a exchange program.


The trip started with a long time in a airplane. But when we came over to USA so was everything fine again.


When we had landed in Los Angeles it was time to rent a car. We drove up to the mountains and was met by much snow and fog. I told everyone in the car that it looks like home here. It was late and we go to the family I stay with first, because they live closest. I was so tired because I haven’t sleept at the plane, so when I came in to their house they were so nice and Michelle (Claytons mom) show me the house. In a short time after that I fell a sleep in a really nice bed.


The First Saturday we went to Pomona Swap meet and look around and see all autopart and cars. It was a nice day. The first Monday we go to Rim High School and look at their autoshop and we go inside the school and look around. On Tuesday it was time to see where we would be in practice. I had my practice at Davis auto body and paint. Everyone in this shop was so nice.


The next weekend me and Claytons family go to Hollywood to see all cool things there. I like all the stars and and all cool people on the street. After we have been in Hollywood in a few hours we drove to Huntington Beach and stayed at a hotel for the night. I have work every weekday at Davis but on the evenings I have done much funny things with Clayton and his friends and his family. We have gone offroading with claytons TOYOTA pickup and with his dads Polaris RZR. We have also been to a rich man and look at all his Chevrolet 57.


One weekend all students and teachers in the exchange program go to Las Vegas to look at drag race, and Dave the auto teacher drove Rim High Schools race car. All students help to cool down, cleaned up the car and help Dave. It was fun but warm. I took a lot of pictures of cars and big trailers. The last Wednesday all Swedish students and teachers go down the hill to shopping. I don’t bye so much but it was a fun day.


This three weeks we were in USA has gone so fast. One day I came and the other I go home. I had a really good time over there and the family I stay with was amazing. I like them so much and everyone around them. I can promise that, I go back when I have money.



Rickards sammanfattning



My name is Rickard Erlandsson, and I was one of the three students that got to participate in the 2012 RIM exchange project. I am glad that I got to experience this, and I only wish for it to have been for longer than what it was. I didn’t want to them to go home when they did and I didn’t want to leave when we did.


The few weeks before their arrival were really tense. I worried a bit about speaking English, but mostly I worried about how it would be overall. If we would even get along, or if we would dislike each other from the start, but everything turned out better than I thought. We let Cody sleep a well needed long sleep when he got to our house, and the next day I showed him the surroundings where I live. He was mostly impressed by the lack of smog, something that I after being in California have come to appreciate.


We had three what I would describe as awesome weeks during the American exchange students stay in Sweden. We went to see (and pet) moose and went to Storsjöbadet, the local, in lack of a better description: waterpark. We went to eat together at several occasions. In short, we became friends.


Then one sad evening the left us, but I kept thinking that we would see each other in about a week.


When we left for California I think we all were equally excited. But on the twelve plus hour flight between Munich and Los Angeles all form of excitement disappeared. It was unbearably hot and for me and my circa 194 cm, there was not a lot of legroom. When we finally landed after what seemed more like two weeks than twelve hours we got a rental car and left for the mountains. Finally I managed to sleep a little bit. After waiting for, what to me seemed like a bit more than an eternity, halfway up the mountain for snow chains, we finally each arrived, one by one to what was going to be our home for the next few weeks. I fell asleep instantly.


When I woke up, me, Cody and Kelle, went to see a movie. I got my first “American sized” drink at the movie theater, something I had no problem getting used to. They showed me the area and we had no problem getting along.


That first week I had my “practical education” at a family company called Don’s Auto Parts. They were extremely nice and we spoke about everything between politics and snowmobiling. I also taught them a fair bit of Swedish, when I heard that they thought it was a shame that the hadn’t in earlier years.


The next week and the week after that I was at Twin Peaks Auto, a small mechanics shop that, believe it or not is in Twin Peaks. After a while they asked me if I thought I could replace a turbo. I said yes, and when they heard that I had done it before the where surprised. I guess that’s because there is only a very few American teenagers that has done the amount of work that we get to do here in Sweden. Something that I found very different about USA compared to Sweden is that when you have achieved something, you get told that you have done a good job. In Sweden you mostly only get told that you have done something wrong. All and all I think they liked me at Twin Peaks Auto, and I hope I get to meet the guys who work there again.

I had an amazing time during these weeks and as I said in the beginning, I only wish it had been for longer. If I had the money, I would go back this summer, but I know someday I will. I look forward to meeting the friends I made over there again, and I know I will, sooner or later.



Sista dagen med gänget

                                                                            120503 - 120504




Sista dagen med gänget


Tänk vad tre veckor går fort när man har roligt. Nu har vi nått fram till sista dagen av vår resa till det stora landet i väster. I vanlig ordning så träffades vi på skolan för vidare resa till praktikplatserna. Vår första anhalt på den resan har kommit att bli ett besök på Valeros, en av dom lokala bensinstationerna. Där har inhandlats lite frukost i form av diverse godsaker, typ muffins med mera.

1500s Vår hovleverantör servar Elina


Sen så bar det iväg till respektive praktikplats där det mesta skulle sammanställas så att företagen visste var i arbetsuppgifterna man höll till. Om det var några rester som dom måste vara medveten om eller om allt var klart.

1509s Är det för att dom ska få åka hem som dom ser så glada ut, tro?


Jag och Maths var idag medbjudna på en lunch på skolan för ”distinguished students” inom dom praktiska kurserna. Vi fick då nöjlighet  att sitta ner och prata med några av dom lärare som jobbar med ROP, Regional Occupational Projekt.


Efter lunchen bar det så iväg för att hämta hem eleverna så att dom skulle få lite tid för packning och allt vad det kan innebära. När vi kom till Twin Peaks mötte vi en smutsig men lycklig Rickard. Han hade just slutfört ett turbobyte på en Passat. Alla som jobbade där var imponerade. Han hade gjort det på en tid under accordslistans tidsangivelse

1510s Smutsig men glad


Efter hämtningen så åkte eleverna med sina utbyteskamrater hem till respektive boende. När dom så hade packat det sista så hade vi en gemensam stund på skolan för avsked med tårar och allt vad som ingår.

1572s Alla inblandade i årets projekt.


Texten under bilden är väl en sanning med modifikation. Vi kan ju bara tänka på alla familjer på båda sidor av Atlanten som varit inblandade plus alla lärare som på ett eller annat sätt bidragit till att utbytet ska bli så bra som möjligt. En annan som lagt ner ett jättejobb, trots att han inte följde med i år, är ju Tommy. Med mera, med mera.


Efter avskedet så började så resan mot flygplatsen. Vi var dock tvungna att göra ett stopp på en Val Mart, det första på den här resan. Det var ju några som hade lite pengar kvar som brände i fickan. Vi nådde i alla fall fram till LAX, flygplatsen, i tretiden på natten efter att först ha lämnat tillbaka hyrbilen. Det visade sig då att den terminal som vi skulle in på var stängd fram till klockan fyra så det var bara att vänta en timme innan vi fick komma in för incheckning.

1592s Mycket packning blir det


Resan hem gick i alla fall helt enligt planerna med alla byten. Inga förseningar alls på hela resan.


När vi så småningom kom hem till Frösö Flygplats så var där en stor mottagningskommitté. Man skulle nästan kunna tro att vi hade varit saknade.


Nu har vi alltså kommit hem och det kvarstår bara lite detaljer av projektet. Till exempel att eleverna ska skriva ett slutbrev och att vi ska ut och tacka sponsorerna för deras bidrag. Dessutom så ska jag och Maths skriva till skolverket och berätta, i en sammanställning, om projektet.


Men nu är vi i alla fall hemma och tillbaka i selen eller hur man ska uttrycka det. Min egen slutsats är i alla fall att utbytet har fungerat jättebra och att alla verkar nöjda med dom erfarenheter som dom dragit under resan.


Jag återkommer med elevernas slutbrev så snart jag fått dom.


Tack för nu



Full huggning hela dagen





Shopping med mera


Idag har det varit en fullspikad dag. Vi träffades i vanlig ordning på skolan tjugo över sju i morse. Därifrån åkte vi så till Victoria Gardens för en dag full av shopping. Första besöket var på en affär där det finns allt och då menar jag allt för utomhusaktiviteter. Oavsett om vi pratar jakt, fiske, grillning eller vad det nu akn vara frågan om så går det att hitta hos Outdoor World som butiken heter. Den borde vara en dröm för dom flesta som sysslar med dessa aktiviteter. Den är dessutom en fantastisk upplevelse att gå igenom.

1278s Titta bara på utsidan

1280s Vardagsrummet i ett lyxhotell???

1281s Nej, det är entrén till butiken


När jag knäppt det första kortet vilket var åt höger i entrén så var jag på väg vidare in i butiken. En i personalen pekade då även på den andra sidan där det var minst lika vackert.


Nä jag kommit en bit längre in i butiken så kommer jag fram till fiskeavdelningen. Där fanns hur många spön som helst. Jag skulle verkligen inte vilja börja att välja ett spö. Det borde vara omöjligt kändes det som. Den här bilden visar hur det såg ut åt ena hållet. Det var minst lika många spön åt det andra hållet.

1284s Fiskespön i långa banor.

1285s Det finns nog inte särskilt många vildmarksbutiker som är så pyntade.


När vi gått igenom Outdoor World så åkte vi vidare till dom ”vanliga” butikerna. Där passade dom flesta av oss på att shoppa det sista som vi ville ha med oss hem. Både Rickard och Elina köpte skor. Rickard till vardags och Elina till balen.

1290s Elina vill ha råd


Elina fick ingen hjälp med val av skor utan var tvungen att gå till expediten och fråga sig för. Hur är vi uppfostrade egentligen. Rickard och Simon sitter som ett par gammalgubbar och väntar medan Elina provar skor. Hon var i alla fall nöjd med dom nya skorna även om vi inte vågade ge några råd. Det kändes lite ovant att se Elina trippa runt i höga klackar.

1292s Det fanns inget gubbdagis i närheten. Eller var det där vi redan varit.


Efter shoppingen åkte vi så vidare till NHRA-museet och kvällens Twilight Cruise. Första onsdagen varje månad mellan april och oktober är det samling för Twilight Cruise vid  NHRA-museet. Kolla gärna länken. http://museum.nhra.com/cruise.asp Där samlas massor av bilägare för att visa sina bilar och för att titta på dom andras samtidigt som dom får tillfälle att träffas och prata med likasinnade. Det är lite som onsdagsträffarna i Östersund fast mycket större. Nu ska jag låta bilderna prata lite grann igen annars kommer den här dagens inlägg aldrig att ta slut.

1311s Tvådörrars kombi är ju rätt så coolt. 57:a är det

1320s Häftig front på en gammal Cheva


Jag måste få berätta om hur imponerad jag blir gång på gång när man är ute på såna här träffar, eller bara men ser gamla bilar tillsammans med Tommy, Dave och Maths. Dom kan, alla tre, blixtsnabbt tala om märke, modell, och årsmodell. Dom kan dessutom tala om vad som skiljer och när förändringarna gjordes. En annan sak är ju att dom som bygger specialbyggen behåller dom specifika skillnaderna i sina byggen. Så en bil som är i mina ögon totalt modifierad har ändå sina, för årsmodellen, särdrag kvar.

1330s En pickup av äldre modell

1334s Pynt

1338s En cabriolet av äldre modell

1343s Gammal bil och gammal ägare.


Man kan inte direkt påstå att det handlar om någon ungdomskult längre det här. Många av ägarna var nog med när det var en ungdomskult på 1950-talet.

1345s Super Deluxe. Är den inte vacker så säg????

1354s En del bilar är pågående projekt

1356s Andra är klara, som det här gamla engelska korvståndet, d v s Anglian.

1367s Willys. Det fanns säkert ett tiotal gamla Willys på plats idag.

1385s En sak som är lite rolig är att alla bilar kommer dit för egen maskin.


Många av bilarna skulle aldrig någonsin komma igenom en svensk bilprovning oavsett om dom som den här gått igenom en jätterenovering. Våra Svenska poliser skulle få skriva blocken fulla om många av dom här bilarna kom rullande på våra vägar.

1403s En lite ovanlig bil. En Henry J

1415s En gammal Morris


När vi vandrat runt en stund kom Elina fram till en äldre Cadillac, mammas älsklingsmärke, och stod och tittade på den när en herre kom fram och pratade med henne. Han såg ut ungefär som Buffalo Bill. När dom pratat en stund så frågade han vart hon kom ifrån och hon svarade att hon kom ifrån Sverige. Jaså, vart då i Sverige, fortfarande på bred Amerikanska. När hon berättade att hon kom från Östersund så kom svaret. Ja, jag kommer ifrån Sollefteå jag, sade han på bredaste mål från hemstaden. Han berättade senare att Elina blev ganska lång i ansiktet när hon hörde vart han kom ifrån. Han berättade dessutom att han bott i det stora landet i väster i 27 år

1421s Buffalo Bill?? Nej, Börje Forslund från Sollefteå.

1422s Börjes bil.


När vi var nöjda på bilar så gick vår resa vidare till Ontario Mills Mall. Där skulle vi alla träffas för en avskedsmiddag. Ontario Mills Mall är en stor galleria med ett antal affärer och restauranger. Vårt mål i huset var Dave and Busters, en restaurang kombinerad med lekplats för alla åldrar. Ett bra alternativ om ungdomarna vill röra på sig medan dom äldre äter färdigt.

1466s Claytons föräldrar tillsammans med Dave

1467s Alis mamma och pappa tillsammans med Kristy

1476s Cody och Simon

1478s Clayton med flickvän

1480s Rickard och Elina

1483s Ali med pojkvän

1491s Delar av familjen Black. Dom yngsta var i spelhallen

1486s Och så lite mat då. Jag valde en kycklingrätt vilken var jättegod.


När så maten var uppäten och dom flesta hade spelat av sig så var det bara en sak kvar. Hemresan upp för berget. Det var en av dom jobbigaste turerna hittills i en bil. Det var en fruktansvärd dimma, man såg stundtals absolut ingenting framför sig. Jag fick veva ner sidrutan och hänga ut huvudet igenom det för att försöka se sidomarkeringarna på vägen. Efter många om och men så tog vi oss i alla fall hem till huset för en välbehövlig vila.


Det blev som sagt en lång dag. Start med uppstigning klockan sex och hemkomst vid midnatt och inga vilopauser alls under dagen så vi var alla ganska matta efter den dagen.


Tack för ytterligare en dag.



Sköna Maj





Första Maj


Sköna maj välkommen, eller hur ska man säga. Sista April passerade utan majbrasa och fyrvererier. Har inte undersökt det men det verkar som om dom inte firar på samma sätt som oss. Vi fraktade eleverna till deras praktikplatser i vanlig ordning och tog därefter en genväg eller ska man säga senväg över berget för att ta några kort på utsikten.


Platsen där vi stannade kallas för Strawberry Peak och ligger någon kilometer från Twin Peaks. Högsta punkten är på 6135 fot över havet, ca 1840 meter och bjuder på en milsvid utsikt. Nu var det väldigt molnigt idag men molnen låg under oss så vi hade en annorlunda utsikt.

1216s Utsikt med träd skadade under den stora branden 2007

1217s Man kunde se hur molnen rann över kullarna.


Några timmar senare var vi tillbaka i Crestline eftersom dom sagt att dom skulle bjuda på gofika. Vi passade då på att komplettera fikat med ett gäng doughnuts. Dom har ju aldrig kafferast här som vi har hemma, men när vi är på plats så brukar dom se till att ha fikabröd nästan varenda dag. Vi passade också på att gå igenom morgondagens aktiviteter med Joe och Shelly

1227s Kaffe på Svenskt vis med Amerikanskt tilltugg


Efter fikat var det bara att fortsätta jobba för allihop. Elina höll på med en stötfångare och Simon jobbade med fotstegen till en Jeep.

1229s Munskyddet var ett spel för gallerierna. Dom hade inspektion av företagets alla utsläpp och Steve tvingade på Elina munskydd trots att hon våtslipade.

1236s Här existerar inga liggbrädor.


Resan gick nu vidare till Twin Peaks och Rickard. Han höll just på att slutföra ett byte av en AC-kompressor på en Ford.

1249 Kompressorbyte


Rickard berättade också att han skulle följa med Zack ut på lite övningar även i kväll. Dom skulle bland annat ut på Taco Tuesday och äta sig mätta även ikväll.


Jag hade fått en hint om takbeklädnaden på företagets toalett och var därför tvungen att göra ett besök där och inspektera

1255s Gamla nummerplåtar från när och fjärran


En av bergets absolut bästa inom felsökning på dom elektiska systemen i bilarna ska vara Rory, en av delägarna i firman. Han är dessutom mycket duktig på att förmedla sina kunskaper till våra elever.

1258s Rory


En annan sak som är annorlunda här gentemot hemma i Sverige är att alla mekaniker har sina egna verktyg och måste alltså köpa varenda mejsel själv. Detta innebär att alla är väldigt mån om sina verktyg och sköter om dom därefter.

1259s En hel radda med verktygsskåp av högsta kvalitet, Snap On.


Ett par timmar efter den tragiska olyckan på Frösön läste jag i tidningarnas nätversioner om den. Det kändes väldigt trist att något sådant ska behöva hända och en tanke som slog mig var utformningen av texten bak på Daves racebil. Man får hoppas att motorklubbarna hemma i stan  försöker fånga upp så många racesugna som möjligt och att dom försöker fixa tävlingar på ett så säkert sätt som möjligt.

1265s Dragracing is cool…..Streetracing is for fools!


När arbetsdagen så nått sitt slut så var det dags att skjutsa hem Elina och Simon. Båda två hade lite jobb kvar att göra på sina projektarbeten så kvällen var räddad för båda två. En annan  sak som gjorde att dom förmodligen kunde tänka sig att stanna inomhus var den dimma som återigen dragit in över området.

1271s Sikten är ca 25 meter när bilden tas. Stundtals var den kortare och stundtals längre.

1272s Där uppe bor Elina


Tro det eller ej, men det var bara fem minuter mellan bilderna. När vi svängt av från bergskanten och kommit några hundra meter in från den så skingrade sig dimman som genom ett trollslag, eller hur var det han sa i monologen, Hasse Alfredsson.


I alla fall så finns det en annan väg upp till huset så man behöver inte klättra över stenramlet.


Tack för i dag








Sista April


Nu är vi tillbaka i selen igen. Alla eleverna var på plats på sina praktikplatser i ordinarie tid trots en tuff helg med långa dagar. Dom enda som fick en sovmorgon var jag och Maths, och vi fick sova ända till klockan sju.


Vad man kan säga om dagens arbete var väl att det gick i ett lite lugnare tempo för dom flesta. Alla var faktiskt ganska trötta i kroppen efter att ha jobbat långa dagar plus att vi sovit mer eller mindre illa i våra campingsängar.


Kvällens aktiviteter var lite blandade. Elina skrev vykort till dom där hemma plus att dom var ut på en liten utflykt till Snow Valley. Läs gärna lite mer om platsen i förra årets blogg eller på den bifogade länken. http://www.snow-valley.com/


Vad gäller Rickard så följde han med Zack, Joe och Shellys son, ner på plattlandet där dom besökte ett ställe där man kunde spela gitarr. Rickard hade tydligen haft lite gitarrabstinens för dom blev kvar där, spelandes, i tre timmar. Sen var det pizzadags och Rickard bestämde sig för en stor pizza, men blev då avrådd av Zack vilken talade om att en stor pizza är STOOOR. Dom bestämde sig då för att dela en stor pizza vilket var ett bra beslut. Dom orkade inte äta upp den på två personer utan det blev nästan en tredjedel kvar.


Simon och Clayton var ute på lite egna aktiviteter. Dom följde med Claytons farfar till en kompis åt honom. Kompisen var en inbiten samlare av Chevrolet –57:or. Han hade tydligen ”hur många som helst” plus att han hade flera stycken motorcyklar. Dessutom så tror jag att Simon lade lite tid på sitt projektarbete, vilket ska lämnas in senast den 3 maj.


Undertecknad och Maths lade en hel del tid på sammanställning av helgens aktiviteter plus planering av den sista veckan så att allt ska fungera in i det sista.


Jag kan väl berätta att jag idag bara knäppt ett enda kort och det passade inte in i dagens blogg.


Mer hände väl inte den här dagen


Tack och hej








Söndag på tävlingsbanan


Det blev en lång dag igår så vi unnade oss en sovmorgon i morse. Vaknade i sjutiden och låg sen och drog mig en stund. Hur länge man än hade velat sova så skulle det ha varit kört runt, eller ganska precis, halv åtta. Tydligen får man inte starta några motorer före den tiden. Nu verkade det som om ganska många gått och väntat på att klockan skulle gå, för prick halv åtta startade första motorn och sen var det slut med tystnaden för den dagen.


I vilket fall så var det en bra tid att stiga upp för att hinna med alla förberedelser inför dagens tävlingar. Det viktigaste är ju ändå frukosten så det var vad vi började med. Flingor och mjölk plus lite bullar från Swenhards Swedish Bakery. Nyttighetsgraden kan väl diskuteras men vi fick ett snabbt energitillskott i alla fall. Dessutom så är det lätt att fixa för en större grupp ute på depåområdet.

1145s Frukost. Fortfarande i hatten.

1146s Själv valde jag kalaspuffar.

1147s Bullar från Swenhards. Kan det vara farmor Tildas originalrecept?

1148s Det känns inte helt svenskt men dom kanske har muterats dom sista hundra åren.


När man kallas till start har Dave alltid jättebråttom. Han vill hellre vara bland dom första i gruppen än att sitta långt bak i kön och vänta. Det finns bättre möjligheter till service inför nästa heat i så fall om det skulle behövas. Hur man än beter sig så blir det lite väntan här och där.

1150s Avslappnad väntan på start

1153s Daves nya hjälm. Ser ut som om han ska vara med i Star Wars

1154s Spegel spegel.


Det finns alla möjliga sponsorer och olika syften till att tävla. Dom kör som xxxxx men tävlar för Jesus. Det harmonerar inte riktigt för mig men det beror väl förmodligen på min egen okunskap. Dom börjar dessutom Söndagen med en liten högmässa, eller vad man ska kalla det. Dit är vem som helst välkommen.

1155s Racers For Christ.


Lite bilder från racet måste vi väl ha med idag också. Vi börjar med lite uppvärmning av däcken före start.

1157s Gummi för någon hundring går upp i rök

1174s Även om han har motor så att han stegrar åkte han på stryk av Mike Nordahl


Vi har ju som jag tidigare berättat med oss två stycken golfbilar för transport mellan depån och tävlingsbanan. Av någon anledning hinner jag aldrig , eller nästan aldrig, med att få en plats i nån av dessa. Jag har därför gått minst en mil dom här dagarna och det är väl i och för sig välbehövligt.

1177s Varför ska man gå när man kan åka?


Dagens sista race för Dave var i sjätte omgången och när han blev utslagen så var han en av sex kvarvarande i sin klass. Man kan väl summera det hela som att han var riktigt nöjd med hänsyn till omständigheterna. Ny motor, ny transmission och dessutom så hade han inte tävlat sen i november.


Nu hade vi bara packningen kvar att göra innan vi kunde vända hemåt. När det värsta var gjort så tog Kristy med sig ungdomarna och åkte lite tidigare eftersom dom skulle upp på skola och praktik. Jag, Maths och Dave tog då hand om det sista och var klar för avfärd ungfär klockan sju.

1186s Kvällssolen lyste på palmerna vid utfarten från anläggningen.


En sak som vi tyvärr missade var ett besök på Shelbymuseet, vilket ligger bara 700 – 800 meter från tävlingsarenan. Nu var det tyvärr så att dom hade bara en visning om dagen måndag till lördag och vi hade så fullt upp att vi glömde både tid och rum på lördag förmiddag.

1187s Vi fick i alla fall se den från utsidan


Ett par bilder över Las Vegas blev det från trucken när vi åkte igenom på väg hem.

1194s Längst upp i tornet finns en roterande restaurang.

1200s Guldfärgade rutor, det vore något att ha där hemma det.


När vi så passerat Las Vegas så var det bara att tuffa på i fyra och en halv timme innan vi kom fram till skolan och kunde lasta om till Daves Fordpickis. Vi hade ju våran bil hemma hos honom så det blev en liten extratur dit innan vi kom hem till båthuset. När vi åkte från Dave satt både jag och Maths och tänte för oss själva att det kändes som att åka elbil när vi satt i hyrbilen. Det gick så tyst och mjukt efter allt buller från alla håll under helgen.


Det var väl ungefär vad jag hade att berätta om söndagen.


Tack för idag








Första tävlingsdagen


Så har vi då nått fram till den första av två tävlingsdagar. Dave startade som sagt i två klasser. Bracket 1 och Street Muscle. Efter några mindre missöden och ett återinköp så lyckades han nå finalen i Street Muscle. Där rödlyktade han, tjuvstartade alltså, och missade därmed chansen att vinna redan på startlinjen. Tvåa är dock inte helt fel. Ett återinköp betyder att man under vissa förutsättningar kan få komma tillbaka in i tävlingen när man av en eller annan anledning blivit utslagen. Fråga mig inte om reglerna för detta men så är det, och det kostade honom 2o dollar.


Lite grann om väderläget. I natt så blåste det nästan storm här så vi var tacksamma att vi hade plockat ihop alla grejor runt trailern. Stormen bedarrade dock ganska snart när vi klivit upp på morgonen. Topptemperaturen under dagen var ca 85 Fahrenheit vilket är nästan 30 grader Celsius. Kanske inte vad man vill ha när man befinner sig på en asfaltplan som är flera kvadratkilometer stor. Det är, åtminstone för mig, alldeles på tok för varmt.


Nej, nu kommer jag att låta bilderna tala igen. Vi börjar med en bild på våra telningar från Svedala. Om man nu törs kalla dom för telningar, hi hi.

990s Tuff och avslappnad attityd, eller hur.


The Crew som dom kallas har alltid dessa skjortor så att det ska se snyggt och välordnat ut. Dessutom så är det ett sätt att göra reklam för skolan och dess inriktning.


Här kommer en bild på Mike Nordahl, en norskättad kille som vi träffat ett antal gånger. Han kommer alltid ensam till tävlingarna och sköter allt runt omkring sig helt på egen hand. Han är trots det en mycket framgångsrik kille, vinner gång på gång. Nu har han bytt bil sen sist jag träffade honom. Nu kör han en Nova från början av sextiotalet. Hörde just på websändningen att det var en –64a.

996s Mike kör den röda Novan. Läcker färg.


På en av dom första tävlingsbilderna lyckades jag fånga en wheele. Det är inte så många tiondelar som hjulen är i luften så det känns skönt att lyckas fånga dom. Dessutom så är det långt ifrån alla bilar som klarar av att stegra.

997s wheele på båda bilarna.


Nu har jag en sak som jag måste erkänna. Trots att jag jobbat i så pass många år inom fordonsbranschen och trots att jag under alla år inom skolan varit en av dom som jobbat för att få in tjejer i branschen, så hajar jag till ibland när jag ser tjejer i bilarna. Men visst är det kul med tjejer i en så här mansdominerad bransch. Jag kom att tänka på dessa förutfattade meningar när jag såg tjejen på bilden här nedanför.

1009s Blondin vid ratten


Vid en av våra fotorundor så träffade vi på en man som hade ett eget VIP-bås uppe under taket på läktaren. När han såg våra kameror frågade han om vi inte ville komma upp och knäppa lite kort från hans VIP-bås. Självklart så tackade vi ja till detta erbjudande. Mannen ifråga hade tydligen en elfirma, Palmer Electrics, av något slag. Troligen modell större med tanke på vad det kostar att ha ett sånt här bås. Vi stannade där en halvtimme kanske och spanade och knäppte lite bilder i fågelperspektiv.

1027s Härifrån får man lite bättre känsla för hur stort det egentligen är här på tävlingsområdet.


I bakgrunden ser man lite grann av ovalbanan där dom kör Nascar och liknande. Om man betänker att dom kör i hastigheter mellan 200 och 300 kilometer i timmen så kanske man kan föreställa sig hur stor ovalbanan är för att man inte ska kastas rätt ut i luften av centrifugalkraften.


Efter besöket på VIP-läktaren  gjorde vi oss en runda för att kolla in fordonsparken. Både små och stora fordon.

1042s Mickey Thompsons trailer.


För er som undrar vem Mickey Thompson var så finns en länk här nedanför. Han var i alla fall en legendarisk tävlingsförare och dessutom affärsman.




En annan sak som det finns massor av på dessa fordon är motivlackeringar. Här nedanför kommer en lackering som symboliserar bilmärket. Jag hade tänkt ha en liten quiss om vad det är för bil men blev lite rädd att jag skulle glömma att ge svaret i slutet. Därför får ni svaret under bilden.

1064s Ja, det är en Barracuda


Det ena efter det andra ekipaget av modell större. Undrar vad det kostar att köpa ett sånt ekipage. Ja, inte är det gratis i alla fall och sen har vi ju all utrustning i form av bilar, verktyg, golfbilar med mera. Det krävs nog en riktig storvinst på Lotto innan jag skulle kunna ha råd att ens tänka på att köpa något sådant. Och om jag vann så blev det ingen affär i alla fall.

1066s Främre delen är husbil, kolla burspråken, medan den bakre delen är garage och verkstad med mera.


En del av tävlingsbilarna ser ju ut i karossen som dom gjorde när dom kom från fabriken medan andra har en helt annan form, men med linjer som ska kopplas till en speciell modell.

1068s Hjulstorleken stämmer väl inte med en som satt på från fabrik och inte heller bromsfallskärmen där bak.

1069s Som sagt. En del drag av en –57a Chevrolet finns det i alla fall.


Dagens tävlingar är slut och solnedgången är här. Elina satt och tittade snett förbi mig och helt plötsligt så klev hon upp och tog min kamera för att föreviga solnedgången. Här kommer en av bilderna som hon knäppte.

1090s Sunset at Las Vegas Speedway.                Foto: Elina Puranen


Dagen har rullat på i ett ganska högt tempo. Även om man tycker att Dave kört ”bara” 10 rundor á drygt 400 meter, så tar de massor av tid att ställa inför varje och se till att allt är perfekt. Som jag nämnde i början av dagens inlägg så blev Dave tvåa i Street Muscle. Efteråt så var han väldigt noga med att påpeka att det inte var bara han som var tvåa utan att hela teamet var delaktiga.


Det jag ville komma fram till var att vi nu nått fram till dagens middag. En grillbuffé vid depån.

1106s Hamburgarna ligger på grillen

1107s Mysfaktorn är på topp vid lägerelden

1109s Tre trötta men välmående herrar vid lägerelden


Klockan var nu närmare halv tio men dagen hade ändå en aktivitet kvar, åtminstone för oss svenskar. Man kan ju inte åka till Las Vegas utan att besöka Las Vegas Boulevard, eller The Strip, som dom kallar den. Kristy stod, tack och lov, för transporten. Det är inte så lätt att hitta även om jag varit dit två gånger tidigare. Det första vi gjorde var att besöka Worlds Largest Gift Shop. Den var stor.

1119s Det ni ser här är bara en del av affären


En del av oss shoppade lite grann. Nån blev lite i hatten om man nu kan säga så. Det var i alla fall ingen alkohol inblandad.

1114s Många glada skratt blev det innan vi betalade och gick ut.

1116s Är det inte Yoko Ono? Nej det är ju Elina. Både mössa och glasögon är ju snarlika.

1123s Nog för att han är stor men inte är han världens största.


Efter shoppingen åkte vi längs Stripen för att se det mest spektakulära och för att få en liten känsla av hur det kan vara i den här staden. Klockan var nu runt halv tolv på natten och det var ändå knökfullt med folk längs gatorna.

1130s Byggnader i alla dess modeller. Kolla Volvon, den såg jag inte när jag fotade.

1140s Tinnar och torn. Det skulle vara ganska lätt att sänka lysräkningen här. Att dom sen förmodligen förbrukar mer el på att sänka temperaturen inomhus än vad vi gör för att hålla värmen är ju en annan sak.


Klockan var ca 12.00 på natten när vi kom tillbaka till depån och vårt natthärbärge. Det var då bara att krypa till kojs för att orka upp på morgonen.


Natta natta



Mot Las Vegas





Mot Las Vegas


Så var det då dags att dra iväg mot Las Vegas. Men först hade vi lite saker att fixa. Det första var att skjutsa våra elever till deras praktikplatser, dom skulle ju jobba halva dagen där innan Kristy hämtade dem. När vi skulle göra det såg vi för första gången flaggorna i lite vind så det blev ett snabbt stopp för ett par bilder.

897s Svenska flaggan tillsammans med den Californiska.


Så här brukar det se ut varje dag när vi är här. Idag hade vi som sagt perkekt vind också för fotografering. Dom brukar ofta hänga betydligt mer.


Vi åkte som sagt vidare mot Crestline och Davis för att lämna av Simon och Elina. När vi var där såg jag att Joes dotter haft ett utbrott av kärlek till sin far och mor. Kolla bilden nedan. Kunde bara inte låta bli att knäppa ett kort där heller.

898s Kärlek till pappa.


Resan gick sen via Twin Peaks, för att lämna av Rickard där, tillbaka till skolan. När vi kom dit så var det bara att bära grejor och lasta in i Trucken, the Toterhome. Det var bilen, två golfbilar, bränsle, sängar med mera, med mera.


902s En bild till på Trucken. Vi skulle ha bytt olja också men tiden räckte inte till. Därför ramperna framför.

905s Mycket saker ryms det……..


När allt var gjort som jag kunde hjälpa till med så fick jag en stund över för mig själv och passade då på att knäppa några bilder vid skolans idrottsanläggning. Är det något som är viktigt i det här landet så är det idrottsprestationer och ingen kommer undan idrotten. Även dom som har problem med övervikt och annat gör allt vad dom kan för att göra ett bra resultat.

911s Självstudsande löparbanor och en fullstor fotbollsplan med höjd och längdhoppsgropar och det som brukar finnas på en sån anläggning.

913s Sex stycken tennisbanor.


Utöver dom saker som jag nämnt här ovanför så finns det en Softbollplan och sex stycken väggar där man kan öva tennis eller squash med sig själv. Softboll är som Baseboll fast för juniorer i lite mindre skala.


Efter många om och men så tog vi oss iväg i halv tolvtiden, ca en och en halv timme för sent. Det gick ganska lugnt nerför berget vilket kändes skönt eftersom vägen är ganska smal och krokig. Vet inte om jag förklarat riktigt hur det ser ut men det är som trollstigen fast lite värre. Att dom inte hittade en förvsvunnen bil förrän efter sjuttio år talar väl sitt eget språk. När vi sen var nere på plattlandet så tog det undan lite bättre. Resan är ju närmare fyrtio mil så det är ju bra om det rullar på.

922s Så här såg det ut mest hela vägen.


Ungefär halvvägs stannade vi på en mack och tankade. Ungefär halv tank gick på sex hundra dollar, och då kostar bränslet bara hälften av vad det kostar hemma. Puh. Det var ett riktigt tradarstopp som vi hade stannat på så där fanns en hel del spännande att titta på medan vi väntade. Ett av dom mer spektakulära ekipagen var en Volvo med två likadana på släp, plus en van längs bak.

930s Dom bakre bilarna satt bara fast med några enkla krampor i framaxelbalken.


Efter ytterligare en stunds körande så passerade vi en liten håla, om man nu får säga så, som heter Baker. Där finns världens längsta termometer, men inte så mycket mer.

940s Den är verkligen hög men fungerar sällan enligt Dave.


Så fortsätter resan genom öknen, ja det är i stort sett bara öken hela vägen, the high dessert som dom kallar den, När vi så kommer fram till delstatsgränsen till Nevada så möts man helt plötsligt av detta. Ett första ställe att förbruka sina surt förvärvade slantar på.

948s In the middle of nowhere.


Efter dryga fem timmar på vägen når vi så fram till Las Vegas. En som det ser ut mycket blomstrande stad. Väldigt många spektakulära byggnader av olika slag. Sanningen kanske är en annan idag, jag läste för något tag sedan att dom hade stora finansiella problem här. Hur det är idag vet jag inte säkert. ”Uta blank o inna skrank”, eller hur är det dom säger där hemma.

954s En av dom första byggnader som möter oss i Las Vegas.


Nu kanse man inte ska berätta något mer om den här helgen. Dom brukar ju säga att, what happens in Vegas stays in Vegas. Skämt åsido, ni kan vara helt lugna jag ska fortsätta att berätta. Vi har inga hemligheter. Problemet kanske är att begränsa sig.


Efter en timme kom så Kristy och ungdomarna hit också. Dom hade kunnat hålla betydligt bättre tempo än vi i lastbilen.

972s Tro det eller ej men det var faktiskt mellan 25 och 30 grader när bilden togs.


Att ställa i ordning depån tar sin lilla rundliga tid med alla grejor som ska fram och alla saker som ska fungera så alla hade en del att göra.

976s Här lever dom inte efter devisen som en av mina tidigare elever gjorde. ”Det måste väl för fan få vara lite skitigt i ett garage”. Nej, här ska allt fungera perfekt och det är väl ett måste om man ska vara med och ha någon chans.

980s Tankning. Clayton och Cody


För att förflytta alla i personalen, eller vad man ska kalla oss övriga, har dom två stycken golfbilar. Den ena får inte eleverna köra, det har gått lite för fort några gånger. Det är väl som hemma att när man passerat första kurvan så tror man inte att pappa och mamma ser. Men även här och kanske ännu mer på tävlingsbanan är man mån om att få stopp på buskörningen. Det är fort gjort att skaffa sig en livslång avbetalning om man misslyckas. I alla fall så ser dom rätt lyckliga ut även i den lite slöare bilen.

982s På väg mot nya mål.


När så kvällen kom så hade vi några timmar för lite lugnare aktiviteter. Jag, Maths och Dave fick vår lunch halv elva på kvällen. Dom andra fick sin middag då. Maten bestod i alla fall av hamburgare från In n out. Skulle aldrig tro att jag skulle klara mig utan mat så länge på hemmaplan men det fungerade förvånansvärt bra idag.

989s Simon har klåda på ryggen efter förra helgens solbränna.


Nu tror jag att det får räcka för idag. Jag ska ju lägga ut allt på nätet också.


Ha det så bra så hörs vi i morgon om ni vill och orkar.

Om ni undrar så vet jag inte varför textstorleken helt plötsligt förändras mitt i ett inlägg. Det har något med källkoden att göra men jag har för dåliga kunskaper för att fixa det. 





Tänkte bara berätta om var ni lite mer nyfikna kan hitta sändningarna. Fick den här länken av Maths igår kväll. Prova där så hoppas jag att det ska fungera.

Dave kommer att köra sin första runda om en liten stund. Motorn är under varmkörning nu.



Dave kommer att köra Street Muscle och Bracket 1

Om ni inte hittar direkt så finns det en liten pil till höger längst ut mitt på sidan. Klicka på den.

Titta efter våra elever. Dom ska ha blå - svarta skjortor på sig och kommer att synas i samband med starten.

70 grader Farenheit = ungefär 21 Celcius och klockan är nio nu. 

Jag återkommer om gårdagen lite senare

Ha det så bra









I vanlig ordning samlades vi på skolan tjugo över sju för vidare transport till företagen. En anna sak som bivit en vana för de tre är att stanna på Valeros och köpa lite fika att ha med sig till jobbet.


Dagens uppgifter har varit ganska varierande. Simon gjorde en plastlagning på en stötfångare så att personalen på Davis var riktigt förvånade. Dom har skaffat utrustning och Tommy har instruerat flera av dom i konsten att laga plast, men dom var som sagt ändå förvånade över Simons lagning.

870s Simon och Alex lagar stötfångare


Senare på dagen bytte han en bladfjäder på en Jeep. Det såg lite vingligt ut med pallningarna som han var tvungen att göra för att få upp bilen i luften.

877s Fjäderbyte


Elina gjorde idag sin första dag i lackverkstaden och fick då en hel del både seriösa och oseriösa föreläsningar av Steve. Det som var viktigt lade han i vanlig ordning en stor möda på att det skulle bli bra. Han är en jätteduktig lärare.

879s Instruktion om rengöring inför lack

881s Kan själv

885s Här instruerar Steve om lackning. Hastighet, avstånd och vinklar

889s Och så är det dags att måla själv


Vad gäller Rickard så hade han gjort en del blandade småjobb men det lyckades jag inte fånga på bild idag.


När vi skulle skjutsa hem ungdomarna hade dimman rullat in över berget så att det var en fruktansvärt dålig sikt bitvis. Så länge som man höll sig till vägarna som ligger på baksidan av berget så fungerade det riktigt bra, men den sista milen hem till Elina var riktigt jobbig. Elina satt gång på gång och sade att hon kunde ringa till sina ”föräldrar” och be dom komma och möta. Dom är ju van vid vägarna sade hon. Att vi på morgonen hade fått höra att dom i veckan hittat en bil av 1938 års modell som varit borta sedan början av 40-talet gjorde ju inte saken bättre. Resterna av dom som fanns i bilen när den försvann fanns kvar i bilen.

894s Di di di dimma

895s Här var det ändå riktigt bra sikt. Hade fullt sjå med körningen när det var som värst


När man så äntligen kom hem, betydligt senare än vanligt, kändes inget behov av att åka ut och röra på sig något mer utan det blev en hemmakväll vid dator och TV.


I morgon åker vi alla till Las Vegas för att på ett eller annat sätt medverka i dom dragracingtävlingar som går av stapeln där i helgen. För er som är lite extra intresserad så finns en hel del information på den bifogade länken. Det brukar dessutom gå att se tävlingarna i direktsändning på nätet men den länken hittade jag inte just nu men jag ska försöka gå ut med information om den så snart jag vet.




Tack för idag



En dag på skolan







Dagens aktiviteter har gått i det socialas tecken. Vi började dagen med ett möte med Josh Hill, Principal, och Stephanie Phillips, ROP koordinator, plus ett antal andra. Det första som hände var fika inne hos Josh Hill på hans kontor. En frukostfika som vi sällan ser hemma i Sverige. Ett fantastiskt fruktfat plus en makalös samling olika varianter av doughnuts. Det var jättegott men kanske lite för mäktigt som fika halv åtta på morgonen.

795s Fruktfat mmmmmmmmmmmmmmm

797s Ser smaskigt ut – eller hur????


Ja, nu får det bli ett litet bildkollage eller ska man säga att bilderna få tala.

798s Josh Hill, Leslie Norton, Stephanie Phillips plus lite grann av Clayton

799s Ali och Simon vid fikabordet

800s Elina och Rickard

802s Undertecknad har lyckats hamna på bild. Den här gången tillsammans med Clayton och Josh Hill


Efter en stunds trevlig samvaro på Josh Hills kontor var det så dags för diverse inspelningsaktiviteter plus även en direktsändning. Vi började med en presentation i dagens sändning av skolans nyhetsbulletin. Där blev vi presenterade av Dave. Efter det så var det dags för inspelning av skolans Every Fifteen Minutes, också en slags nyhetsbulletin, dock delvis i humorns tecken. Elina gjorde dessutom en egen liten grej för Every Fifteen Minutes.

810s Alla inspelningar skedde uppe hos Joe Urbz


För er som inte läst tidigare års bloggar kan jag berätta att Joe Urbz har deltagit i utbytet mer eler mindre under många år. Han var med till Sverige två gånger och dokumenterade då utbytet både i stillbild och i rörlig bild. Han är lärare inom mediabiten och en mycket kunnig person inom sitt värv. Till och med utsedd till bästa lärare i San Bernadino, och det vill inte säga lite.


I alla fall så fortsatte skoldagen för våra elever med att dom fick följa sina utbyteskompisar på deras lektioner.

820s Simon och Dave jobbar med slutäxeln till Camaron. Tävlingsbilen alltså.


När alla dessa övningar var slut så passade jag och Maths på att ta en sväng ner till huset för att få jobba med bloggen lite grann i lugn och ro. Detta för att komma ikapp innan det är dags för resan till Las Vegas. När vi kom till huset höll en arborist på att kapa kvistar på ett av dom högsta träden på gården. Det såg verkligen spektakulärt ut med en kille klättrende femton tjugo meter upp i ett träd med en motorsåg i näven för att kapa kvistar.

827s Kvistigt eller hur?


Som sagt så har dagen gått i samvarons tecken. Avslutningen blev en samling hos Davis med Carne Asada som Jose´s hustru hade lagat till. Det var massor av folk där som alla njöt av en jättegod anrättning. Här kommer lite bilder från den tillställningen.

839s Här är Jose´s fru och ena dotter. Han har fyra.

843s David jobbar som lackerare och Xavier är plåtslagare på Davis.

845s Två döttrar plus en halv José

847s Elina tycker att jag knäpper för mycket konstiga bilder när hon äter så hon ville hämnas och tog min kamera och knäppte ett antal bilder på mig med mat i munnen. Jag får väl lov att bjuda henne på det här då.

857s Alex med fru. Alex jobbar som plåtslagare på firman

861s Här har vi så Joe tillsammans med en spexig dotter


Det blev till slut en ganska lång dag innan vi kunde sammanfatta den. Början halv åtta och slut ungefär åtta på kvällen. Plus tre timmar till för min del med bloggen.


Tack för ytterligare en dag








Mera jobb plus Öppet Hus


Tisdag morgon och transportplutonen har gjort sitt första uppdrag för dagen. Efter en kort paus så återvände vi till Twin Peaks och Rickard för att få se hur det fungerade. Han var nu, tillsammans med en annan kille, i full gång med ett byte av katalysator på en Subaru, uttalas Sobaro här. Han såg verkligen ut att njuta nu. Skitig ända upp till armbågarna.

743s Reparation av Subaru


Vill också passa på att visa en bild av verkstaden i Twin Peaks. Den kanske inte ser så mycket ut för världen med våra mått mätt. Men dom har mycket stora kunskaper där och gör fantastiska jobb, samtidigt som dom är goda lärare och mån om våra elever. Verkstaden är uppdelad i två hus. Det nedre där man gör allt traditionellt mekande medan man sköter om all felsökning, gällande elektronik och systemteknik, i det övre huset.

745s Verkstaden i Twin Peaks


Jag kan inte låta bli att tänka på den gamla TV-serien varje gång jag återkommer till platsen. Det både ser ut lite som i programmet och så har vi ju namnet. Men om sanningen ska fram så har dom två städerna ingen annan koppling än namnet.


För ett antal år sedan avled en kvinna, vid namn Julie Greer, i cancer. Innan hon dog hade hon dragit igång ett projekt med att plantera blommor i vägslänterna runt Twin Peaks. Övervägande delen av blommorna är påskliljor, vilka nu finns i drivor runt staden varje gång vi återvänder. Hon har även efterlämnat en fond som gör det möjligt att fortsätta att plantera fler blommor. Läs gärna om projektet på länken här nedanför. Det planteras tusentals varje år.



747s Påskliljor i Twin Peaks


Efter besöket hos Rickard gjorde vi även en sväng till Davis för att se vad dom hade på gång. Simon var full gång med att återmontera en ny styrsnäcka på en bil, medan Elina höll på och slipade spackel.

751s Montering av styrsnäcka


När vi var på plats träffade vi på José, en av ägarna, vilken berättade historien om ett krusifix som dom har hängande på väggen i verkstaden. För ett antal år sedan hade företaget skänkt en bil, vilken dom själva hade renoverat, till ett kloster i Mexico. Dom fick då detta krusifix som en tacksamhetsgåva. Efter ett par år var det någon som stal bilen av nunnorna. Då skaffade man fram en till bil, vilken också renoverades, och skänkte även den till klostret och nunnorna där.

758s Krusifix


På skolan höll eleverna på med städning och service av the Toterhome som det kallas här. När man bygger husbil av en truck, stor lastbil, så kallas det Toterhome. En normalstor husbil, om det nu finns några sådana, kallas för Motorhome. Det är i alla fall en fantastisk husbil med trailer som skolan kunnat köpa med hjälp av dom medel som skolans välgörare bistått med. Dom fick häromåret ett antal hundra tusen dollar till dom praktiska utbildningarna av vilka en är Autotek. Det året kunde alla avdelningar göra investeringar i utrustning som dom drömt om länge.

760s Ser lite vingligt ut där uppe på stegarna.


Efter att vi avslutat dagens transportuppdrag så var det bara att återvända till skolan för vårens Öppet Hus. Vi fick då tillfälle att möta en hel del föräldrar, samtidigt som dom fick se vilka vi är.

793s Dave har startat motorn på racebilen. Trots att det låter som det gör så är det bara Elina och en av föräldrarna som håller för öronen.


Som avslutning på dagens inlägg så ska ni få en liten läsövning på engelska. Många av er har säkert sett den eller liknande, men dom är lika kul varje gång tycker jag.

791s Läsövning


Ja det var det det. Ha det så bra så hörs vi.




Lennart med pennan






Ny vecka med nya möjligheter.


Så har vi nu påbörjat den andra veckan av tre här i Kalifornien. Simon och Elina fortsätter på Davis medan Rickard flyttar över till Twin Peaks Autoservice. Han har haft lite för lite att göra under dagarna på Don´s så han brinner av iver att få jobba på riktigt, så han ser fram emot det nya jobbet.

692s Man riktigt ser hur det spritter i Rickard inför mekjobbet.


Mycket av den första dagen gick åt till att grabbarna på verkstaden ville lära känna Rickard  innan dom vågade släppa honom lös på riktigt. Han fick dock några ”riktiga” mekuppgifter innan dagen var slut. Med ett löfte om fler uppgifter inför morgondagen så såg han riktigt nöjd ut.

690s Ett par elever på bushumör


Jobben rullar på hos Davis så Simon och Elina behöver aldrig bli arbetslösa, men det finns ju alltid tid för lite bus både för våra elever och för personalen i övrigt.

696s Simon har fått i uppdrag att byta motorkuddar på en Acura.


Acura är en variant av Honda. Andra bilmärken som finns här under namn som vi inte är vana vid är bland annat Nissan som på vissa modeller heter Infinity

698s Elina spacklar på Zacks motorhuv.


Här har Elina fått en riktig utmaning, för det duger inte med minsta knöl eller grop när man håller på med dessa veteranbilar. Resultatet måste vara helt perfekt, vilket det dessutom är på god väg att bli.

702s Steve, lackeraren, i högsta hugg.


Här håller Steve på att förbereda en färgspruta inför några små, men inte desto mindre viktiga uppgifter. Han håller på att göra olika färgprover till sin testkarta. Men ser ni vad han gör för fel, har han inte en cigarett i näven samtidigt som han jobbar i tinnerbaljan. Aja baja Steve.

706s Jose bjuder på Burritos till förmiddagsfika


När det så var dags för tiofika så bjöd Jose på Burritos vilka hans fru hade gjort. Dom var jättegoda och kommer inte att glömmas på lång tid.


Efter fikat så följde jag och Maths med Joe på en inköpsresa. Bland annat så var vi på ett par bilskrotar, så kallade Pick a Part, där man kunde lösa inträde för två dollar, och sedan gå in och leta dom delar man själv behöver. Det var en hel del att uträtta så det tog nästan hela eftermiddagen. När vi var på väg hemåt så började dimman på att lägga ett vått omslag om bergen. Sikten var delvis mycket dålig.

735s Så här såg det ut när vi kommit upp genom molnen.


Som avslutning på dagen så bjöd Dave mig och Maths på lite grillat, eller lite och lite. Det var en rejäl bit kött som lastades upp på våra tallrikar. Kan bara inte undanhålla er bilden av min tallrik. Inte nog med att det såg gott ut, det var jättegott också.

740s Den här bilden tillägnar jag dig Tomas


Skämt åsido. Efter maten var så ytterligare en dag till ända och vi återvände till båthuset för en stunds bloggande innan sängdags.


Tack för idag



RSS 2.0